Dirty you

Alltså fyfan nu har bägaren runnit över kan jag ju säga.
ÄR så inåt helvete trött på människor!
Ska låsa in mig och aldrig mer prata med NÅN!! Vafan är det för fel på dagens människor??
Jag blir anklagad hit och dit för saker som jag inte ens gör, den ena säger att jag blivit en annan människa när det i själva verket är personen i fråga som aldrig hör av sig, pratar med mig,beter sig anorlunda blablablabla. vad har då JAG gjort? Som åtminstonde försöker vara den som visar att den bryr sig.
Där fick jag för det också. Och nästa person säger att jag är opålitlig.

Förlåt att jag svär så mycket men, seriöst jag är iprincip ALDRIG arg men nu är jag så arg så att jag skakar!

Bättre om jag säger att jag är en opålitlig hora som ligger med allt som rör sig, och jag kan inte ha killkompisar för jag ligger ju tydligen med allihop. För mitt liv handlar ju bara om sex, jag har varken hjärna eller hjärta och bryr mig inte
alls om andra människor.
Jag behandlar folk som skräp och tänker endast på att rädda mitt eget arsle.

Man tror man känner folk, och man tror att folk som har stått en närmast känner en. Men så var det ju inte heller.
Jag blir så sjukt ledsen över det här, Jag ljuger aldrig aldrig aldrig ALDRIG för folk, jag hatar folk som ljuger VARFÖR FAN SKULLE JAG DÅ GÖRA SAMMA SAK ?!?! Jag sysslar inte med dubbelmoral.
Jag är utan att låta egoistisk den ärligaste person jag känner, och hur ska jag någonsin kunna bevisa att jag är ärlig när jag redan är det, men ingen märker det?

Jag ska aldrig mer yttra mig om någonting och jag ska aldrig någonsin ens titta åt en människa igen.
Är så jävla trött på att det inre ligger i det yttre, kanske ska göra en makeover och bli en ful jävel så folk börjar respektera mig för den jag ÄR och inte för hur jag ser ut.
Men nej det skulle väl inte vara bra det heller.

Jag kan inte sluta fråga mig själv,varför är det ingen som ser vem jag är?
Varför är folk så ytliga?
Dem ENDA som ser mig för den jag är det är mina föräldrar och mina arbetskamrater, resten vad hände med er?
Verkar som att ingen annan känner mig, och det känns så jävla hemskt.
Föregår jag verkligen med ett sånt jävla dåligt exempel?

Bara för att man ser bra ut betyder det då automatiskt att man är dum i huvudet? Ja tydligen. Goddamn it´s my lucky day!
Jag är nog den snällaste i världen och vill ingen människa något ont.
Men jag kan inte göra alla nöjda till 100% för att alla är olika, men jag försöker och jag GÖR inget annat än försöker.

Det som gör mig mest arg, är.. Varför säger man inte som det är från början? Varför känner man ett sånt stort behov av att hävda sig genom att förvrida sanningen? Tror det stavas avundsjuka, det finns dem som inte klarar av att se att andra har det bra och dom människorna är så jävla små i min värld.
Folk har så svårt att vara glada för andras skull, därför passar jag inte in i sånna vänskapskretsar. För jag är raka motsatsen. Whatever.

Nu kommer det aggressioner över alla möjliga olika saker och situationer men kan inte rå för det, haha!

Kan jag få leva, utan att ni är där och dömmer mig?
Kan jag få vara den jag är, utan att ni försöker ändra mig?
Kan ni vara ärliga mot mig som jag är mot er?

Kan ni behandla andra, som ni själva vill bli behandlade?

Förstår inte ens varför jag lägger ner energi på det här, jag vet att jag har mina kort på bordet.
Jag är en sån jävla snäll människa så därför ber jag till och med om förlåtelse för att det blev som det blev med allt.

Funderar på att dra till stallet, dra ut i skogen och rida min häst och inte tänka på NÅGONANNAN än mig själv, för det är ju sån jag är. eh..